Så kan typsnittet höja textens utseende och läsbarhet

Typsnittet har länge varit ett kärt och omdiskuterat ämne utifrån sin förmåga att förstärka ett estetiskt uttryck och höja läsbarheten i en text. Genom denna korta inspirationsresa om dess fascinerande anatomi och anrika historia upptäcker vi möjligheterna i att lyckas med hantverket.

Vi har alla på något sätt en relation till begreppet ”typsnitt”. Kanske tilltalar några typsnitt oss estetiskt mer än andra, och i andra sammanhang reflekterar vi över hur vissa varianter upplevs mer lättlästa. När vi tittar närmare på anatomin bakom typsnittet öppnas en värld av omständigheter som ger oss förklaringen till dess viktiga roll i att både smycka och göra texten läsvänlig.

Typsnitt, teckensnitt eller stilsort?

Kärt barn har många namn och i detta fall är alla korrekt. I folkmun är typsnitt det vanligaste begreppet vi hör. Inom tryckeribranschen kan stilsort förekomma och i IT-sammanhang brukar man ofta höra teckensnitt.

Men vad är ett typsnitt egentligen? Ett typsnitt är en uppsättning bokstäver, siffror och andra tecken med ett genomgående utseende och med ett gemensamt namn. Några du med säkerhet är bekant med är exempelvis Times New Roman, Helvetica, Futura och Comic Sans. Kuriosa för den nyfikne är att typsnitten Garamond, Baskerville och Bodoni är namnen på några gamla och välkända varianter som är uppkallade av de bokstavstecknare, stämpelskärare eller stilgjutare som skapade dem.

Tecken med eller utan ’klackar’

Två väldigt vanliga och viktiga termer inom ämnet är serif och sans-serif.  Tecken i ett typsnitt med serifer innebär att de har utmärkande ”klackar” eller ”fötter”, medan tecken utan kallas för sans-serif eller linjärer.

Det sägs att serif har sitt ursprung från antikens Italien, från en era där man ristade dåtidens bokstäver i sten. Idén var att de ristade texterna skulle huggas in med en flytande färg. För att hindra färgen från att rinna över, ritades ett extra lodrätt streck underst på stavelsen. Det undre strecket ska ha lagts till av kosmetiska skäl för att ordbilden skulle upplevas mer symmetrisk.

Serif eller sans-serif för ökad läsbarhet?

Det kan låta främmande men huruvida serif eller sans-serif är mest lättläst är en het potatis inom ämnets forskningsvärld. Modern forskning är något motstridig men drar en slutsats om att vi inte läser bokstav för bokstav utan ordbilder. Därför kan (beroende på textens omfattning) sans-serifer öka läsbarheten en smula. Har du däremot inget intresse av de senaste rönen inom typsnittets påverkan på läsbarhet, finns en superenkel tumregel: formatet du läser mest är också det mest lättlästa för dig.

Det finns några generellt konkreta råd för att anpassa texters läsbarhet till olika sammanhang:

• Använd ett serif-typsnitt för långa texter vilket också är särskilt fördelaktigt om innehållet ska läsas av en äldre målgrupp som är vana vid läsning av papperstidningar och böcker.
• Använd sans-serif-typsnitt för ökad läsbarhet om din text ska läsas på en skärm.

Juridiska rättigheter bakom typsnitt

De flesta typsnitten som ingår i våra datorer; Arial, Times New Roman, Verdana och andra är fria att använda hur man vill, med reservation att man inte får modifiera dem från grunden. På samma sätt som bilder och annat innehåll som finns på nätet kan typsnitt omfattas av ett licensavtal. Det innebär att det kan finnas begränsningar till användarrättigheter eller i vilka sammanhang man får tillåts bruka typsnitt för kommersiellt eller privat syfte. Man kan därför behöva vara noggrann med vilka rättigheter som råder när man använder typsnitt som laddas ner på internet. Missbruk kan innebära att typsnittmakaren som sitter på rättigheterna har möjlighet att kräva bland annat ersättning.